Det här blir det datum då jag bestämt mig för att förflytta min blogg till en annan adress, nämligen:

http://linneacatharina.blogg.se

Jag känner att jag med den sidan så får jag fler och bättre möjligheter att använda både ord och bilder för att få fram det jag vill säga er, så jag hoppas ni fortsätter snoka även på min andra blogg nu!

Rörbäck eller Röbäck, verkar inte spela någon roll för det här är två ställen där jag faktiskt kan sova! Just nu regnar det på taket till husvagnen och jag har på känn att inatt kommer jag sova bättre än andra nätter för det finns inte någonting som är bättre än när regnet smattrar mot taket. Snart ringer nog även thom, förhoppningsvis, och då ska jag ut i regnet och prata med honom. Men i mina ögon så är inte regn någonting dåligt alls, älskar regn och att vandra i det. Men om dagarna så skulle jag vara lycklig om solen hemifrån ville ta sig en runda hit bort också och inte gömma sig bakom alla moln, det är så tråkigt på det sättet. Och inte får man nåon färg heller så det är inte alls bra, men om kvällarna så spelar det faktiskt ingen roll. Vi var en sväng över till Finland idag och även Haparanda, men dock inget ikea den här gången. Istället så hamnade vi på djurmagazinet och hittade ett klösträd till katterna som vi såsmåningom ska köpa och sätta upp hemma någonstans, frågan är ju bara var.

Men nu tänker jag nog verkligen ta mig i kragen och ringa till Eva imorgon och fråga om de har kvar min älskling och om de är hemma i helgen så att jag kanske, och förhoppningsvis, kan åka förbi där i helgen. För det kan jag säga, jag saknar honom verkligen och är nyfiken på hur han har det och hur han ser ut och egentligen så vill jag väl veta allt. Men vad jag inte får glömma är att han inte längre är min och aldrig mer kommer vara det, så att jag inte åker dit i tron om att han ska känna igen mig eller att han ska vara precis så som jag minns honom. Faktum är att han nu för tiden bara är en slags symbol, som en dröm jag haft för länge sedan. Och sanningen är den att ibland så saknar jag honom så förskräckligt att jag inte tror att jag klarar en enda dag till utan honom, medan andra gånger ä riktigt uthärdliga. Stunder med finstrumpa är sådana lättsamma stunder och jag saknar honom också, är ett bra tag sen jag träffade den underbara pållen. Får se om han överhuvudtaget käner igen mig mera när jag kommer och hälsar på, eller om han helt enkelt blir för kär i de som pysslar med honom nu. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att han blir frisk, att han läker sig ordentligt.

Och så längtar jag till helgen när thom kommer hit och jag slipper sova själv, det kommer att bli så otroligt skönt för hur stor plats jag än har när jag sover själv så kan det inte jämföras med att dela säng med min älskling. Våran helg kommer nog bli ganska fullbokad, med tanke på att vi ev ska på piteå dragracing och dessutom kanske hälsa på min saknade häst. Och så om solen tittar fram så ska vi naturligtvis sola och bada, kanske även hitta på någonting annat som lockar.

Varför inte en grillkväll ?

Jag ska säga som det är, även jag får mina ryck ibland och får dumma infall som kan skada andra människor & dessutom är jag dålig på att be om ursäkt. Och den här bloggen håller på att rinna ut i sanden, eftersom jag inte har haft tid eller ork att uppdatera på länge nu.

Jag är i Töre just nu, på en tråkig camping som knappt lever och husvagnen är genomkall så jag fryser som bara den. Får väl se om jag ens överlever natten om det inte bli lite varmare snart, för ikväll hoppas jag på att somna direkt utan att vrida på mig till klockan två. Knepigt, för jag sover ännu sämre utan thom men jag kanske ska lyckas sova ordentligt när jag klivit upp tidigt idag. Men nu blev min uppdatering kort, så jag får väl skriva lite mera imorgon för min mage skriker efter mat och min pizza är snart klar att ätas.

Godnatt.

Den här dagen är verkligen totalt värdelös, först åker thom till jobbet alldeles för tidigt och jag fryser bara så otroligt mycket när jag ligger ensam i sängen. Men det kanske var för att jag saknade honom något otroligt efter att han hade åkt som jag frös så förskräckligt, kärlek kan ju göra de mest konstiga saker med oss människor. Sedan så är jag påväg till stallet, men känner mig så nedslagen och orkar inte vara där i flera timmar tills bussen går hemåt igen så jag skippade det helt och hållet. Jag fick inte träffa min älskade strumpa idag heller, och lär ju inte hinna träffa honom någonting alls under sommaren. Fy sjutton, att jag ska vara så otroligt feg.

Jag börjar gruva mig för att gå och lägga mig, jag vet ju exakt hur tomt och ensamt det kommer att vara när min underbara älskade är femtio kilometer bort. Men nu måste jag börja packa för jag ska till min älskade Osis i umeå och hälsa på henne nu under veckan, imorgon faktiskt till och med. Hade jag haft bättre batteri på datorn så hade jag nog tagit med den också men nu skiter det sig när det har så kort livslängd.

Och nu har jag egentligen bara en sak kvar att berätta innan jag börjar avsluta:

     -    thompersson, du är solen i mitt liv & jag älskar dig

Tack kära hoppfulla tankar för att ni ger mig sådan glädje hela helgen och sedan ska ni såklart krascha ner mig i botten igen. Skit också, men än är det inte över. Jag ska verkligen fara och erbjuda mig, även komma med förslaget om att ha den där underbara varelsen uppstallad i hakkas. Men jag tror inte att de skulle gå med på just det, men det skadar ju aldrig att fråga. Och jag ska ringa martina och be henne gå med mig att prata med bosse, för den här sommaren vill jag inte gå hästlös.

Men nu ska jag inte hoppas för mycket, då blir jag bara besviken och det det känns inte lockande på något vis. Jag har blivit störtkär i den här fina hästen, min Socka och jag vill inte förlora honom. Egentligen är det enda jag vill just nu att han ska bli frisk och bra i sitt ben, för jag vill inte tvingas ta farväl och se honom fara iväg till trapalanda. Aldrig att jag skulle klara det.

Men jag ska samla ihop mig till imorgon och jag ska fara till gällivare för att ta den här chansen. Önska mig lycka till

När man sitter till häst lämnar man sorger och bekymmer på marken

Jag saknar redan Stjärna, mest kanske för att det är tisdag och det är den första tisdagen på länge som jag inte är i stallet med honom. Förstår inte hur jag ska få hela juli att gå utan att tillbringa en endaste dag med den där lilla islandshästen som stulit mitt hjärta. Men han kommer ju trots allt tillbaka och även han förtjänar en semester borta från allting som heter dressyr eller diciplin, bort från allting som heter sadel och träns. Det säger jag då att jag gärna hade varit häst under sommarbetet, bara gå och lata sig utan att ha minsta lilla problem att oroa sig för.

Själv har jag städat stora delar av nedervåningen idag tillsammans med tilda, hårt och svettigt men väl värd det när vi var färdiga! Tova och Kevin har varit överenergiska idag och lite halvt jobbiga men det är ju ändå hundra gånger bättre än att de ska klänga kring benen och gnälla.

Imorgon tänker jag ta itu med mitt rum riktigt ordentligt, packa upp stereon och få bort alla kartonger, så att det inte känns som ett gästrum. Har börjar bli lite less på röran.

Idag åkte Stjärni på bete till piteå, känns trist att bli hästlös nu hela sommaren. Speciellt sedan det börjat gå så bra för mig och honom som ekipage, men inte mycket annat att göra än att hoppas på att han inte glömt bort att han kan lyssna på mig till hösten igen. Själv ska jag väl jobba sommaren igenom bara allting torkar upp och jag inte har fått tomma löften om jobb så, men det tror jag inte. Jag har funderat mycket över Sockan också, vad tråkigt det kommer bli för honom att stå inne nästan hela sommaren. Kanske kan man drömma om att han blir bra tills sommarbetet iallafall och att man kan starta igångsättningen efter det, för hans bästa. Jag har ju visserligen andra ideer som skulle kunna funka i praktiken, men som ingen skulle gå med på. Men kanske att jag lägger fram iden på allvar närmare slutet av sommaren, som en nödlösning.

Har varit fram och tillbaka till Kiruna idag, dödstråkigt måste jag säga. Har varit så sjukt trött nu de senaste tre dagarna och jag vet inte vad det beror på, känner bara att jag helst av allt vill sova flera gånger om dagen och fortfarande sova hela natten. Därför kändes det också tungt att vara och hälsa på människor som bara är bekanta och har barn, för barn och trötthet går inte riktigt ihop.

Natten mellan fredag och lördag brann tre hästar inne i stall nr 11, jag orkar inte skriva alla detaljer eftersom jag inte vet säkert vilken tid branden startade och andra detaljer som kan vara läsvärda för såna som inte känner hästarna, ägarna och andra människor som blev berörda av branden. Saxi, Gassi och Hrannar är borta. Hästar jag sett i hagen varje gång jag ridit förbi, hästar jag hört historier om finns inte mera. Men jag kände dem inte, ändå är jag så illa berörd och vill bara gråta när man får dessa bilder i huvudet som visar hur det mycket möjligt kan ha varit.

Jag kom till stallet på lördagen för att ta hand om Stjärna, man kände av stämningen hela dagen och trots det stannade jag extra länge för att Stjärna tog så bra hand om mig. Men jag red på en stig i skogen och hamnade på ridstigen då jag blev tvungen att rida förbi stall nr 11.

Men det är inte längre något stall, det är bara ett skal som visar vad som hänt. Stjärna blev så nervös av brandlukten och det kändes inte alls bra att gå förbi där. Senare på dagen ringde jag Petra och även hon kände sig illa berörd, även då hon inte sett stallet eller känt den hemska lukten av brand.

Lukten av katastrof.

Hon sa även att det bara var att hoppas att hästarna hann somna in av röken innan elden spred sig in till dem, att de inte skulle ha hunnit känna lågorna. Jag hoppas så hemskt mycket att det är så, men hur kan man veta ? Det kan ha gått till på ett helt annat sätt.

Och hur mycket jag än försöker låta bli att tänka på det så återkommer tankarna dit gång på gång, funderingar som kommer att förbli obesvarade. Tänker även på hur hemskt det måste vara för de som älskade de här hästarna och umgicks med dem dagligen, tänk er att vara i den situationen. När det ni tror ska vara för evigt försvinner över en natt.