Om man skulle räkna hästars ålder skulle min saknade lilla ögonsten fylla sexton år idag, men jag vet ju inte hur han har det eller hur han mår nu så kanske skulle jag inte bry mig alltför mkt. Men det är så med saknad, den försvinner aldrig helt.

Men jag har iallafall spenderat helgen med min älskling och hans famlj ute i deras stuga, så otroligt underbart att vara där men nu var det sista gången för i år. Fick erbjudande om att jobba den här helgen också, det var antgaligen sista chansen men jag tackade nej efter mycket om och men. Jag kände att jag behövde komma bort och försöka få ordning på dom här onyttiga tankarna som hemsökt mig ett tag. Och jag fick svar på alla mina funderingar i helgen, så allting känns bra nu faktiskt även om jag inte ännu vet om det kommer att bli någon bättring eller om jag bara var tvungen att bli övertygad.

Fick fina bilder på solnedgången i lördags och några prickar i luften som var svanar, det hade blivit otroliga bilder med rätt kamera och rätt inställning. Faktum är att allting har varit fint ihelg, till och med det dåliga vädret idag. Det har väl antagligen någonting att göra med att jag är lycklig, så otroligt lycklig som har det jag har för det är få förunnat.

Jag har lärt mig att vara lycklig åt det man har i handen istället för att sörja det man inte har eller har förlorat. Även om det som man förlorat är svårt att glömma så kan man låta bli att låta det inkräkta på vardagen.

- när himlen är blodröd och brinner är det natten som tränger sig på

Jag nöter fortfarande samma LWlåt för den är så himla fin och han har en sån röst som man kan lyssna på i evigheter utan att tröttna, en av de få bra svenska artister som faktiskt sjunger på svenska.

Så otroligt snurrig dag med början klockan tre inatt med en armbåge i ansiktet av min älskade , men mycket trötta pojkvän. Han blev förskräckt när han märkte att det var mig han slog i, men nyvaken som jag var så mumlade jag bara att jag var okej och somnade om. Ska inte komma med alltför mycket förälskat skitsnack, men det finns ingenting som slår att somna i armarna på någon man älskar och jag älskar verkligen den här killen. Han gör mig lycklig.

Dagen fortsatte med nkprov som gick riktigt hyfsat och sedan åttio minuter matte, efter det bestämde jag och Emma att det skulle vara otroligt gott med glass så vi slösade en massa pengar på det. Vi lurade förstås en massa stackare att det var tacos till lunch också, vilket det inte var.

Jag har tillbringat enormt mycket tid med att bara vänta idag, först på tyskan och sen på bussen. Sammanlagt typ en och en halv timme. Spenderade på att vänta! Jag kunde ha gjort en massa på den tiden. Kanske så hade jag ju inte gjort det eftersom jag åkte hem till mamma efter skolan och sov tills pappa kom och hämtade mig. Jag åt iofs ett ägg också som inte var riktigt fräscht för jag fick ont i magen av det, så jag skippar dem i fortsättningen.

Jag kom hem till byn vid fyratiden och var barnvakt fram tills barnen skulle sova, det vill säga klockan åtta. Hann en sväng till affären och köpte en massa onödiga grejer som jag alltid lessnar på innan de hinner ta slut, men det är väl också bra på något sätt. Och nu sitter jag och nöter Lars Winnerbäcks Timglas, den är så grymt fin. Faktum är att de senaste dagarna så är det bara Winnerbäck som spelats i mina högtalare, vet inte vad som flugit i mig som aldrig lyssnat på hans musik annat än om det råkar vara en av hans låtar som står på.

Och imorgon ska jag rida Stjärna på banan och hoppas på att det går bra, för jag rider lektion på torsdag kväll för Ålle. Vilken lycka, jag kommer skämma ut mig fullständigt och aldrig mer kunna visa mig i stallet. Men jag får väl göra det bästa utav situationen och göra så bra ifrån mig jag bara kan, även om det inte kommer att se bra ut.

Idag för ett år sedan hade jag endast två dagar kvar i min drömstad och jag grämde mig så enormt för hemresan, jag visste att jag inte skulle få återvända och fortsätta leva i min egen bubbla av lycka. Ja, trots att tova låg på operation två gånger under tiden vi var där så var jag faktiskt lycklig men jag tror att det berodde lika mycket på att jag var fri. Fri att göra vad jag ville, fri att vara ute och bara vara med mig själv utan att störas av utomstående. Gå ner på Mårtenstorget och köpa en liten kebab med mild dressing, sitta på en bänk och kasta överblivna brödbitar till duvorna. Utan att behöva bry om vare sig tid eller rum, ägna all min energi åt att titta på folket som går förbi och lyssna på de som spelar på sina instrument. Glädjas åt en stad där alla är sig själva och där allting finns runt hörnet, glädjas åt staden där våren kommer i mars.

Sanningen är att jag vill tillbaka dit, stanna där och leva i en dröm där ingen kan göra mig illa. För atmosfären gör mig osårbar och stark som stål, ingenting får mig att vika en tum. Men det sorgliga är att även om min själ hör hemma där så kommer jag aldrig att ha modet att ge upp allting här och flytta dit ner, jag är för feg. Sådan är dagens bittra sanning.

Jaha det var en till helg ensam i Hakkas, fast mitt humör är iallafall inte lika rysligt dåligt som förra helgen så egentligen så är det inte så illa. Jag är bara grymt uttråkad utan någon lust att göra någonting alls faktiskt, det blir en lite dålig kombintion. Men jag ska ta en varm dusch sen och bara njuta av lugnet för en gångs skull för jag vill inte hitta på något speciellt ikväll, men visst hade jag gärna haft en myskväll med min älskling men det får jag ju helt enkelt klara mig utan. Men jag lämnar det ämnet nu för jag vill inte sakna honom mer än vad jag redan gör.

Jag red ut med Stjärna igår och det gick inte speciellt bra om man säger så, även om det inte gick dåligt. Men jag får väl skippa det där med lydnad när jag rider ut för det funkar inte för mig, eller kanske så är det bara att pressen från en annan häst får honom att mer eller mindre gå sin egen väg. Men med tiden kommer vi nog att komma bättre överens tror jag.

Men min lilla strumpa blir bara mer och mer nipprig där han står och gör ingenting förutom att fälla vinterpälsen, nu märker jag också av att han är rentutav deppig och bara står och hänger.

Hoppas framtiden har ljusare planer.

Grattis mamma, hoppas din födelsedag varit angenäm hittils. Själv väntar jag på ett samtal som inte verkar komma och en röst som inte verkar vilja höra min, fast jag längtar nåt otroligt efter dig. Men vad spelar det för roll, jag vet att allting som finns i mina tankar är ren inbillning och inte är något att bry sig om. Men jag glömmer bort att jag förut bara ville ha tid för mig själv, men nu finns den i överflöd och jag saknar sällskapet. Jag behöver också små ord av kärlek ibland, bara spontant för att man vill det.

Vad du inte förstår är att du är luften jag andas, att du är svår att leva utan. Men jag kan inte tvinga dig att visa kärlek oftare, jag kan bara hoppas att du inser att jag behöver det där lilla extra som inte alltid är där när jag behöver det. Men det kanske kommer en förändring. Och vad som än händer så älskar jag dig ju ändå, det är bara mina tankar som spelar mig fula spratt.

Faktum är att jag kan skatta mig lycklig som hade lyckan att finna dig, att jag hittade en person som faktiskt älskar mig för mitt rätta jag.

Jag undrar när det hände och hur det hände. Det är sådant som inte händer mig, det känns så osannolikt så att hälften skulle räcka. En så djup vänskap kan inte gå sönder såhär, inte så snabbt och inte i så många bitar. Är det mitt fel att det blivit såhär ? Finns det någonting som kan göra att vi lyckas bygga upp allting igen eller är det för sent den här gången? Men ska sanningen fram så orkar jag inte försöka för mina försök blir så fruktlösa och jag blir så ledsen varje gång resultatet blir negativt eller helt enkelt obesvarat. För all del, jag kan fortsätta försöka och gå under i och med det men jag vill fortsätta mitt liv och jag vill försöka vara lycklig även utan den här speciella vänskapen. En bit av mig kommer alltid att fattas, men kanske kan jag lära mig att leva utan den.

aprilapril, det börjar bli glest med inlägg här nu för tiden men det har en enkel förklaring, jag har helt enkelt inte haft tid att skriva eller sitta vid datan någon längre stund. Jag har haft en massa att göra både med skolan och på fritiden, jag har egentligen lite för tidspressat schema nu. Men det är väl bara mer än vad jag är van vid och jag kan säga att det känns ganska bra, speciellt med tanke på att jag tillbringar mesta tiden med att göra sådant jag tycker om att göra. En stor fördel är att jag inte sover lika mycket nu som jag gjorde förut och det anser jag positivt eftersom det aldrig är bra att sova för mycket, man blir så grymt passiv resten av dagen.

Veterinärföreläsning idag, mycket passande eftersom sockan har fått sin diagnos nu, trasigt ledband som resulterar i total boxvila i två månader, därefter återbesök till boden och efter det får man se. Jag hoppas verkligen att det läker som det ska för annars så vet jag inte vad som händer med honom, antagligen så säljer de honom som hundmat. Och på tal om hund, så har inte min Indra fått den uppmärksamhet hon förtjänar men det ska jag ändra på och hoppas att jag har tiden att göra det. Jag är ju aldrig hemma nuförtiden, så det kan bli svårt.

Jag har varit i kiwijärvi under påsken också med thom och hans familj, så grymt härligt att vara där kan jag säga. Perfekt läge, perfekt sällskap, mitt lov kunde inte ha blivit bättre. Jag har ju varit i min egen stuga också, men det blir så mycket tjafs när man är med sin egen familj.

Jag vill verkligen åka dit igen, men får se hur det blir när jag har Indra eftersom hon inte kan följa med någonstans och ingen kan ta hand om henne. Men ska försöka iallafall.

Och eftersom jag inte kan skriva imorgon så säger jag grattis till Berra redan idag, det är inte varje dag han fyller sjutton. Du är en vän värd att bevara, även om våra vindar inte alltid blåser åt samma håll. Grattis!