Vi hade köpt drycker av glömska
och vi hade glömt tankar av gråt
Vi hade sagt allt som skulle sägas
Ett, en gång för alla, förlåt.

Och där satt vi på klippor av vemod
med några sånger av andetag
Och jag var på gränsen till en annan människa
men jag var fortfarande jag

Men när solen hade gått ned
och när drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler
så gick vi iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten, iväg.

Och redan då en svårhet med drömmen
och redan då en tanke av gråt
Men så länge vi var i ensamhet fanns det bara varandra att glädjas åt
Och vi visste när allting hände
Vi visste när det gått för långt
Men hur vi än gjorde så lärde vi oss aldrig hur det blev så förfärligt trångt

Men när solen hade gått ned
och drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler
så gick vi iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten

Iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
och iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten, iväg.

Och nu sitter jag här med en skrivande penna som försöker vara speciell
Och jag undrar varför tiden dödar och jag undrar vart jag ska ikväll
Så ta mig iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
och iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten

Tre dagar kvar till bröllopet och presenterna är inhandlade, tror att de kommer bli rätt så uppskattade faktiskt. Tog ett tag innan man hittade något som verkligen kändes rätt för dem, men det fanns iallafall något. Vi får väl se vad de tycker på fredag, måste säga att jag är jätteglad att dom ska gifta sig. Men nu återstår bara att hitta ett par skor som passar till klänningen, vilket nog inte blir det allra lättaste men martina har ett par skor som jag kanske ska få låna. Jag tror att jag testat dem tidigare när hon sydde klänningen och vi har ju samma storlek i vanliga fall, så jag borde kunna ha dem. Annars så lär jag ju ha problem, då får jag gå barfota.

Sen träffade jag en gammal klasskompis på bussen igår och jag fick veta en hel del intressanta saker. Jag kan säga att jag verkligen ångrar att jag gett förtroenden till fel person, så jävla sjukt arg jag blir. Du utnyttjar allt jag någonsin sagt till dig för att skada mig, tack så hemskt mycket för det. Det är så patetiskt, så otroligt fegt.

Skaffa ett liv istället för att förstöra mitt!

Och jag var i stallet också igår, skänkelvikningar är faktiskt inte lika svårt längre för jag börjar bli riktigt bra på det. Men iofs så tror jag att de är svårare att göra längsmed väggen än annars. Och stackars sockan har fortfarande boxvila, han blir bara värre och värre att pyssla med ju längre tid det går. Enda gången han har öronen framåt är när man leker med honom eller ger honom någonting gott. Ska dit imorgon någongång efter skolan och hämta papper från ridläraren, då kan jag passa på att ge honom lite godsaker också.

Jag tänkte gå ut och promenera ikväll men som det känns nu så blir det nog inte av, är inte speciellt lockad att ge mig ut ensam i kylan utan någon att prata med. Jag älskar att promenera och prata om livet, eller vad som helst egentligen. Det är så otroligt befriande så ni anar inte, man glömmer vilket skit man än har i huvudet. Även när det känns som att hela världen vilar på ens axlar och man bara vill lägga sig ner och dö. Sen kan det också räcka med en blick från min underbara pojkvän för att hela den tyngden ska försvinna, gå upp i rök rättare sagt.

Han är underbar och jag älskar honom mest av allt.

Egentligen så har jag absolut ingenting att skriva om idag men jag kan ju alltid säga att matteprovet idag gick åt skogen, men skolmaten var för en gångs skull riktigt god. Och efter maten gick jag och Ida till konsum och köpte lite godis till mig, sedan till pressbyrån för att köpa lite till henne.

Bussen till kullen, sova en stund och sen hem till byn.

Gud vilken ointressant dag!

Något intressant har jag kanske att berätta, jag gjorde en sökning på den som ringde dolt nr till mig ihelg så nu vet jag vem det var.

Nej, skämt åsido men jag har ändå mina aningar. Men nu ska hundarna få mat innan det blir för sent, ha en bra kväll.

Jag är hemma för första gången på nästan en vecka, riktigt skönt att vara här faktiskt med undantag för att jag måste ge vildbasarna ute i hundgården mat varenda gång jag kommer hem och gud vet inte ord för hur mycket jag avskyr det. Dom är så otroligt vilda och hemska och hoppar omkull både mig och matskålarna gång på gång, dom är fan ohanterliga. Eller ja, iallafall för mig som inte har jobbat in mig ett skit på dem. Men jag kan inte säga att jag ens skulle orka lägga ner tid och ork på dem när jag har min egen pärla att ta hand om. Ja, indra är verkligen min lilla skatt. Den enda som verkligen visar hur glad hon är att se mig varje gång jag kommer hem och hon är den enda som aldrig ens kommer på tanken att någon annan skulle vara bättre än mig.

Och så har jag ju min nya utmaning, min lilla strumpa på 170 cm i manken. En ny liten filur att lära känna, tycka om och sedan förlora. Lära känna och tycka om har jag redan hunnit med, men förlora hoppas jag dröjer länge nu. Men min chans att lära känna honom ordentligt har kommit eftersom den stackaren har blivit sydd i benet och har boxvila, så jag kan pyssla om honom hur mycket jag vill just för tillfället.

Firade johannas 17-årsdag i helg, var otroligt trevligt men det spårade tyvärr ur en aning om än inte så farligt. Ingenting vi inte klarade av att reda ut iallafall och dagen efter bar det av till haparanda och ikea med thom och hans familj. Jag åt världens mest oätliga köttbullsmacka, det gör jag nog aldrig om igen. Sedan bar det av mot seskarö, hälsade på några släktingar, hämta mercan och åka hem igen. Vi gjorde ett snabbstopp i hakkas på väg till gve, tova var överlycklig att thom kommit men vägrade likväl att ge honom en godnattkram. Även om hon gjorde det efter många om och men. 

Men nu hade jag inte så värst mycket mer att berätta om, eller jo. Jag hittade en så otroligt obehaglig video om djurförsök. Jag råder er att kolla på den, de borrar upp hål i huvudet på katter och apor, håller dem instängda i små burar utan mat och vatten osv. Själv fick jag nästintill kväljningar när jag kollade på den, om ni vill se verkligheten bör ni klicka på länken här nedanför. 

En lite speciell dag idag faktiskt, det är två månader sen första kyssen och två månader sen vi blev tillsammans älskling. Jag ville bara beskriva hur mycket du betyder för mig, men jag finner inga ord som är starka nog. Så vi hoppar över det, det är konstigt hur mitt ordförråd tar slut när jag behöver det till viktiga saker som det här. Otroligt. Men jag får väl hålla tillgodo ändå för det finns inte så mycket att göra åt saken faktiskt om nu inte någon superbegåvad människa dyker upp här helt oanmäld. Jag saknar min skrivarförmåga, den har gett sig av här för ett tag sedan, vi får hoppas att den kommer tillbaka. Det är i stort sett den enda talang jag någonsin har fått gratis, men min inspiration är slut. Fast det här blir ett kort blogginlägg för jag känner mig så otroligt trött. Fast jag har ju varit uppe sen fyra, så det är kanske på sin plats att gå och lägga sig nu.

Godnatt