Jag tänker inte älta det något mera för nu skiter jag fullständigt i hur det kommer att sluta eftersom du ändå verkar skita i det fullkomligt, vad är då meningen med att jag ska  undra och fundera mig tokig över något jag inte kan göra något åt? Det har varit på gång så många gånger, men varför kunde vi inte avstyra det den här gången? Varför kunde inte saker och ting gått som dom skulle istället för att gå omvägar och tillslut trassla in sig i sig själva? Men själva problemet ligger i att jag inte vill att det här ska vara vårt slutgiltiga farväl, jag vill inte att du ska lämna mig ensam med alla våra funderingar. Allting som jag någonsin sagt är sant, min värld är ingenting utan dig & jag vet inte vad jag ska ta mig till nu när du är på väg ut ur den. Vänskap, jovisst. Då skulle du aldrig byta ut mig som du faktiskt gjorde. Men kan du så borde väl jag också kunna, men jag har ju försökt och det går bra så länge jag förtränger alla år du varit min stora trygghet och min klippa i stormen. När jag glömmer bort alla jobbiga stunder du dragit mig upp från, de där två åren som du praktiskt taget höll mig vid liv. Men sådant är inte lätt att glömma bort och när jag säger att jag glömt, så ljuger jag. I själva verket så skapar jag mig en illusion, en tanke att leva på.

Men som sagt, jag skulle ju inte älta det.

På fredag så hade vi filmkväll här hemma hos mig och det var hundra gånger trevligare än jag förväntade mig, även om jag störde mig på vissa grejer och höll på att gå i taket någon gång innan vi kom hem. Men skit i det, ingenting var ju som sådär supermisslyckat förutom att jag var så himla trött och sliten efter att ha varit uppe hela dan från fyra-fem på morgonen. Så när alla åkt gick jag och thom och sov, men då hade jag naturligtvis hunnit bli övertrött istället.

Lördag så vaknade vi vid elva skulle jag tro, jag fick för mig att vi skulle göra våfflor till frukost och så blev det. Jag har aldrig gjort så lyckade våfflor, så jag var grymt nöjd med starten på den dagen även om den i fortsättningen blev ganska slö och vi lagade köttbullar och spaghetti till middag, igen. Sedan skulle vi göra ett försök att komma iväg att övningsköra, men icke. När vi passerat våra brevlådor så ringer viktor till min älskling och frågar vart vi ska, då kommer dom bakom oss på vägen och vi får vända om igen. Men lika trevligt var det ju iallafall, vi åkte till grillen och kollade på körslaget medan viktor åt ett skrovmål. Och så hem till mig och pojkarna får för sig att vi ska kolla ishockey, så det får vi göra men hannis&viktor går hem i mitten av andra perioden och jag frös som bara den. Så jag höll ut till början av tredje perioden och sen gick jag och la mig. Måste också ha hunnit somna till innan min pojkvän kom ner för han påstår att Indra skällde till när han kom i trappen, vilken jag inte lagt märke till alls.

Söndag , det vill säga idag, så kliver vi upp och marken är täckt av en dm snö. Ingen höjdare när man väntar på sommaren och vill helst av allt att det ka börja blomma, när sommardäcken redan sitter på plats på bilen och så vidare. Så idag kunde jag inte följa med älskling hem, för jag hade mina syskon att vakta och pappa&tilda kommer inte hem förrän sent, hans mamma oroade sig för halkan ifall det skulle bli kallt. Och jag ser nu att hon hade rätt, för det vräker ner snö ute och det hade inte vart så kul att köra hem med snö på vägarna nu.

Och så blir jag sjutton år om två dagar, önska mig lycka till med mitt sista år som omyndig!