Idag ska jag ta årets första dopp och javisst, det kommer bli kallt men har en känsla av att om jag inte gör det innan första juni så håller jag på att bli gammal. Ska faktiskt börja cykla iväg på typ tio minuter så det är bara en snabb blogg idag, men vädret är underbart och jag ska till min älskling med bussen senare ikväll. Kanske så kommer den här dagen bli en smula bättre än igår, när allting var så pissigt.

Nej, nu ska jag börja lägga ned skrivandet för idag även om det blev lite för lite text och innehåll, men jag antar att det klarar sig bra ändå.

Ha en bra dag !

Missade bussen till skolan imorse vilket också kommer resultera i ett streck eller IG i idrott, men vadå det är mänskligt att försova sig och det var otur att jag gjorde det just idag. Men thom ringde en halvtimme efter att jag upptäckt att jag försovit mig och gjorde mig lite lyckligare, även om hela den här dagen i stort sett har gått åt skogen.

Och just ikväll hade jag velat ha någonting att göra för att avleda tankarna på hur många tjejer som kan tänkas klänga på min pojkvän, vilket jag är helt övertygad om att dom gör. Men det finns inte mycket att göra här i byn, kanske borde jag ha varit i stan och festat jag med men inte den här helgen inte och inte nästa. Men skolavslutningshelgen ska jag ut även om jag inte har några bestämda planer ännu, så vi får väl se hur det blir.

Jag tror att det blir gve imorgon fast jag inte hade något stallpass, för sedan så får jag nog inte träffa thom någonting alls förrän nästa helg och jag saknar ju honom redan nu. Men nu måste jag faktiskt ta och rycka upp mig litegrann för jag har en dålig dag igen och jag hade klarat mig otroligt bra utan såna. Blir så otroligt sur och tvär, det går ut över alla som råkar komma i min väg så för min del tror jag att det blir en tidig kväll ikväll.

Jag vet inte vad jag ska tro, när man från ett håll får höra att sockan är på väg att bli bättre och ett annat att han blivit sämre? Jag vill ju så hemskt gärna tro på att det har blivit bättre för om det inte blivit det, vad händer då i fortsättningen? Inte heller kan jag göra mycket åt saken, bara vara hos honom så mycket jag kan och hoppas att fler än jag gör på det sättet. För hans bästa, även om det svider lite av svartsjuka så offrar jag mig och är glad när han har sällskap och kan busa utan att skada sitt ben. 

Den här gången tänker jag inte dra mig undan för att slippa känna smärtan om allting går fel och jag inte får träffa honom mera, för han behöver mig och jag kan omöjligt fega ur nu när jag en gång engagerat mig i världens finaste häst, Socrates van de Weidebrand

Stort grattis till min kära far som fyller tjugofem för jag vet inte vilket år i rad, alltid lika ung i sinnet. Och det tycker jag är helt rätt, så länge man känner sig ung kan man också kalla sig det. Men det här blir inget långt inlägg även om jag känner för att skriva riktigt länge för jag ska upp klockan sex imorgon, tyvärr. 

Prov klockan åtta, det om någonting kommer att gå åt skogen eftersom jg inte har kunnat plugga. Jag & Tilda har istället suttit och pratat hela kvällen och kollat teve, bara varit lata och njutit av livet. Hon har övertygat mig om att jag är alldeles normal, att det inte bara är jag som är svartsjuk. Men det hindrar mig däremot inte att känna stark motvilja mot att sova själv, det brukar vara svårt att somna men jag ska göra ett försök även ikväll.

Godnatt

Just nu är jag helt ensam hemma, vilket inte var helt väntat just ikväll. Men så är det nu iallafall för pappa & tilda har gett sig av till Boden över helgen, tack och lov att jag slipper vara helt ensam här i byn hela den tiden utan bara inatt. Tusen tack älskling för att du offrade dig och följer med mig hit, bara för att jag frågade så snällt och blinkade lite med ena ögat. Jag lovar att du ska få någonting i gentjänst, det är du verkligen värd. Gruvade mig verkligen över att vara ensam ihelg, är glad att jag slapp det den här gången också.

En nackdel är då att jag måste vara hundvakt också, men det får jag väl ta även om jag tycker att dom borde ha tagit sina odågor med sig när dom så fräckt åker iväg och jag inte ens får följa med. För jag kan säga att det hade jag väldigt gärna velat, men icke. Fast imorgon får jag rida Stjärna igen och jag trivs bara allt bättre med det, risken finns att jag faktiskt börjar tycka riktigt riktigt bra om honom och jag är less på att tycka om. Det gör bara så ont i slutändan att man inte ens kan föreställa sig det, men sånt är livet.

Våga, vinna & förlora

Men min vän har jag fått tillbaka, delvis iallafall, för ännu är saker och ting inte som de borde vara och en gång varit. Men antar att det tar tid att laga och lappa ihop något som blivit såpass söndertrasat som våran vänskap faktiskt blev och var under en lång tid. Men jag är glad för det lilla jag hittils har fått tillbaka.

Nej vet ni. Jag måste verkligen ta mig i kragen och fortsätta med rapporten, den ska trots allt vara inlämnad imorgon.

Det är årsdagen för farmors död idag och jag vill bara hedra hennes minne med att skriva några rader, några ord om att hon fortfarande är otroligt saknad och att fast det här året gått så fort så känns det också som att hon har varit borta alldeles för länge. Och det känns hårt att veta att det kommer att bli ännu längre. Men nog med sentimentalitet.

Finstrumpa har fått ytterligare två månaders boxvila och det är tur att han vant sig vid att stå inne nu, för annars så hade han ju tappat greppet totalt. Men det positiva är hans ben har läkt ihop litegrann och det är ju alltid ett steg framåt! Var och borstade på honom idag och han var helt underbar och gosade, sjukt hur mycket man kan tycka om en fyrbening. Var även och tog hand om Stjärna idag, skrittade ut med Micko och Ljufur när dom var ute och gick. Annars en mycket lugnt och trött dag, har drömt mardrömmar hela natten och inte sovit speciellt mycket, jag får åtgärda det inatt.

Men jag hade en helmysig kväll med min älskling igår och inser bara mer för varje dag som går hur mycket jag faktiskt älskar honom, samtidigt som jag förundras över hur lycklig jag är som fått äran att vara hans flickvän.

Mitt humör är uselt idag och jag vet egentligen inte varför, det hänger bara små åskmoln över mitt huvud och jag känner mig rent utav gråtfärdig ibland för att jag blir så arg. Jag känner mig som den där envisa nyblivna tonåringen igen och det känns inte bra, inte bra alls, så jag tror nog att jag ska försöka rycka upp mig litegrann. Kanske försöka bli lite mer avslappnad, så ser vi hur det blir senare ikväll.

Hade skola från typ åtta till nio idag, så jag hade lika gärna kunnat vara hemma idag och sova hela morgonen. 

Så det är precis det jag tänker göra nu, så godnatt.

Jag tänker inte älta det något mera för nu skiter jag fullständigt i hur det kommer att sluta eftersom du ändå verkar skita i det fullkomligt, vad är då meningen med att jag ska  undra och fundera mig tokig över något jag inte kan göra något åt? Det har varit på gång så många gånger, men varför kunde vi inte avstyra det den här gången? Varför kunde inte saker och ting gått som dom skulle istället för att gå omvägar och tillslut trassla in sig i sig själva? Men själva problemet ligger i att jag inte vill att det här ska vara vårt slutgiltiga farväl, jag vill inte att du ska lämna mig ensam med alla våra funderingar. Allting som jag någonsin sagt är sant, min värld är ingenting utan dig & jag vet inte vad jag ska ta mig till nu när du är på väg ut ur den. Vänskap, jovisst. Då skulle du aldrig byta ut mig som du faktiskt gjorde. Men kan du så borde väl jag också kunna, men jag har ju försökt och det går bra så länge jag förtränger alla år du varit min stora trygghet och min klippa i stormen. När jag glömmer bort alla jobbiga stunder du dragit mig upp från, de där två åren som du praktiskt taget höll mig vid liv. Men sådant är inte lätt att glömma bort och när jag säger att jag glömt, så ljuger jag. I själva verket så skapar jag mig en illusion, en tanke att leva på.

Men som sagt, jag skulle ju inte älta det.

På fredag så hade vi filmkväll här hemma hos mig och det var hundra gånger trevligare än jag förväntade mig, även om jag störde mig på vissa grejer och höll på att gå i taket någon gång innan vi kom hem. Men skit i det, ingenting var ju som sådär supermisslyckat förutom att jag var så himla trött och sliten efter att ha varit uppe hela dan från fyra-fem på morgonen. Så när alla åkt gick jag och thom och sov, men då hade jag naturligtvis hunnit bli övertrött istället.

Lördag så vaknade vi vid elva skulle jag tro, jag fick för mig att vi skulle göra våfflor till frukost och så blev det. Jag har aldrig gjort så lyckade våfflor, så jag var grymt nöjd med starten på den dagen även om den i fortsättningen blev ganska slö och vi lagade köttbullar och spaghetti till middag, igen. Sedan skulle vi göra ett försök att komma iväg att övningsköra, men icke. När vi passerat våra brevlådor så ringer viktor till min älskling och frågar vart vi ska, då kommer dom bakom oss på vägen och vi får vända om igen. Men lika trevligt var det ju iallafall, vi åkte till grillen och kollade på körslaget medan viktor åt ett skrovmål. Och så hem till mig och pojkarna får för sig att vi ska kolla ishockey, så det får vi göra men hannis&viktor går hem i mitten av andra perioden och jag frös som bara den. Så jag höll ut till början av tredje perioden och sen gick jag och la mig. Måste också ha hunnit somna till innan min pojkvän kom ner för han påstår att Indra skällde till när han kom i trappen, vilken jag inte lagt märke till alls.

Söndag , det vill säga idag, så kliver vi upp och marken är täckt av en dm snö. Ingen höjdare när man väntar på sommaren och vill helst av allt att det ka börja blomma, när sommardäcken redan sitter på plats på bilen och så vidare. Så idag kunde jag inte följa med älskling hem, för jag hade mina syskon att vakta och pappa&tilda kommer inte hem förrän sent, hans mamma oroade sig för halkan ifall det skulle bli kallt. Och jag ser nu att hon hade rätt, för det vräker ner snö ute och det hade inte vart så kul att köra hem med snö på vägarna nu.

Och så blir jag sjutton år om två dagar, önska mig lycka till med mitt sista år som omyndig!