You've got magic inside your fingertips.
It's leaking out all over my skin, yeah.
Every time that I get close to you,
You're making me weak with the way you look through those eyes.

But all I see is your face.
All I need is your touch.
Wake me up with your lips.
Come at me from up above, yeah.
I need you.

I remember the way that you move.
You're dancing easily through my dreams.
It's hitting me harder and harder with all your smiles.
You are crazy gentle in the way you kiss.

All I see is your face.
All I need is your touch.
Wake me up with your lips.
Come at me from up above.

Oh baby, I need you to see me the way I see you.
Love me wide awake in the middle of my dreams.

And all I see is your face.
All I need is your touch.
Wake me up with your lips.
Come at me from up above.

All I see is your face.
All I need is your touch.
Wake me up with your lips.
Come at me from up above.

All I see is your face.
All I see is your face.
All I see is your face.

Jag var hemma från skolan idag och vaktade mina syskon, lät som en jättebra ide från början men senare mot kvällen kändes det verkligen inte lika trevligt. Och när jag gick upp och lade mig på ovanvåningen så var strömmen borta såklart, eller rättare sagt så kom den och gick den. Vilket resluterade i att Tova var livrädd och kom springandes som en stucken gris. Så henne fick jag sova med resten av natten, och hon var pigg som en lärka redan klockan sex och började babbla på som bara den. Inte speciellt välkommet så tidigt på morgonen, men hon somnade om iallafall och sen vaknade vi inte förrän klockan tolv. Det var däremot otroligt skönt.

Men imorgon så måste jag kliva upp tidigare,tyvärr. Om jag nu inte försover mig, men jag får väl försöka att inte göra det. Men gruvar mig som fan för att kliva upp, och gå till bussen. Men jag kan kanske klarar av det.

Förhoppningsvis.

Om exakt åtta dagar så fyller tilda år, och jag ska till tandläkaren klockan 13.20 Och om sex dagar fyller johanna år, och om fem dagar ska vi kanske fira henne så hon kan vara hemma hela långa lördagen. Lät som att det vart planer på en middag, men man får väl se vad det slutar med. Becca har varit hos mig i hakkas sen igår, en trevlig skillnad eftersom man knappt ser henne här i byn mera. Inte för att jag heller är här så ofta, vilket min pappa börjat klaga på eftersom dom måste ta hand om indra medan jag är borta. Men någon gång i veckan kommer jag ju hem också, för jag saknar ju dom här hemma också. Otroligt nog, även om tova nu hellre skulle vilja att thom kom hem till oss istället för mig. Det är ren skam.

Jag börjar sent imorgon, 12.35 först. Men trots det så måste jag kliva upp klockan sex för åka med pappa till stan, allting hade varit så mycket enklare om jag fått åka upp redan ikväll. Då hade jag kunnat sova till minst halv elva och ha gott om tid på mig för att hinna med att äta frukost osv. Nu kommer jag bara gå och lägga mig igen, försova mig och missa bussen. Jag kan rutinerna nu, så jag får väl försöka undvika att gå och lägga mig istället.

Jag får intala mig själv att vara förnuftig.

Och imorgon ska jag ha med kameran till stallet har jag tänkt, så jag ska lägga fram den redan ikväll så jag inte glömmer den. Kanske det blir lite bilder ut på bilddagboken eller pixbox senare, när jag kommer hem igen. Jag tror nog inte att det blir på måndag, men om jag hinner hem så är det nog möjligt att det blir de. Och på tal om bilder, när jag ändå håller på så har jag fortfarande inte fått ut takidabilderna från min gamla kamera. Sladden är fortfarande borta, så det blir väldigt mkt försent att lägga ut dom som händelse nu. Men vilken kväll de var ändå, både otroligt bra och mindre bra saker inräknade. Men om jag säger såhär, kvällen startade perfekt!

Och nu när jag tänker efter så vill jag inte till skolan imorgon, inte alls faktiskt. Vi har en jobbig dag, till 16.10 Jag kommer knappt hinna hem och äta innan jag ska till stallet, men förhoppningsvis så klarar jag de om jag får busstider. Min busslista glömde jag nämligen i stallet i fredags.

Smart.

Dagen startade bra och dåligt, på en och samma gång. Vaknade bredvid en underbar människa, men med en mardröm tätt inpå mina tankar. Otroligt otrevlig dröm kan jag säga, ni skulle inte ha gillat den alls. Sedan iväg till skolan, ingen lärare på bilden, dyker upp först en timme och tio minuter senare när vi slutar. Åker hem till lägenheten med bussen en kvart senare, där jag sedan somnar som vanligt. Jag kan faktiskt inte hålla mig vaken när jag är ensam hemma har jag märkt, och jag sover så skönt sådär på morgonen. En drömfri sömn också, tack och lov.

Sedan kom paulina och höll mig sällskap en stund, en ganska lång stund skulle jag till och med kunna säga för det blev typ sex timmar hemma hos min mamma medan vi väntade på att bussen till stallet skulle gå.

Och på tidigare nämnd plats så befann vi oss en timme för tidigt då hennes ytterst söta och vänliga lillasyster gett oss fel tid att komma dit, men vem klagar. Hann kolla på några andra lektioner och hälsa på hästarna i stallet också, skadar ju aldrig att vara lite hjälpsam.

Sedan kollade vi på hennes lektion, hoppning, och en av ryttarna blev avkastad. Såg riktigt otrevligt ut och Lector springer mot läktaren och spelar helt oskyldig när han hur snällt som helst kommer när jag ropar på honom. Den hästen har skiftande humör.

Sist av allt på denna dag så åker vi hem och det blir lite slagsmål i baksätet mellan paulina och joel, inte är de riktigt friska inte de där två. hihi.

Och nu så ska jag alldeles snart sova, alldeles just nu faktiskt.

Take care!

Idag började skolan igen, fy och skam. Jag gick på de två första lektionerna sen åkte jag hem, tröttheten tog överhand och förde mig hem till mammas lägenhet. Lade mig i hennes säng och slöt ögonen åt mig, det var omöjlig att hålla dem uppe, jag lovar. Så jag tänkte att det var väl lika bra att sova en liten stund när mina ögon ändå var stängda, men den där lilla stunden blev ungefär fem timmar lång skulle jag tro. Och jag är fortfarande trött kan jag ju tala om, så jag hoppas på att jag somnar fort som bara den ikväll.

Och under de där fem timmarna så drömde jag de mest sjuka drömmar, jag kan inte ens förklara hur äckliga dom var. Så jävla obehagligt.

Det är vid sådana tillfällen man ångrar att man sover på dagarna för det är oftast då man hamnar i såndär lätt sömn, när man drömmer mycket. Gud vad jag hatar dessa drömmar som skapar sådan inre panik, avsky och rädsla.

Men jag vet ju också en hel del av orsakerna till varför jag drömmer så och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för det finns ju som inte så mycket som jag egentligen kan göra åt saken. Det är bara att le och försöka gå omvägar för att slippa se sanningen i vitögat, försöka att tränga bort dessa dumma tankar i ett mörkt hörn av mitt huvud.

Jullovet har ju varit otroligt underbart och jag har inte funderat nästan någonting överhuvudtaget, men igår kväll så började tankarna komma tillbaka en efter en. Smygandes. Jag förträngde dom igen, hurra för mig.

Men mest hyllning till min älskling, han är underbar.

Jag skulle egentligen upp till gve idag men verkar inte hitta någon skjuts, så det blir väl bussen imorgon bitti istället. Inte för att jag har gett upp ännu men det börjar väl se lite hopplöst ut, till och med jag måste erkänna det. Så om någon vänlig själ som läser det här råkar vara påväg från hakkas till gällivare så kan ni ju ta svängen förbi mitt hus och plocka upp mig ?

Jag kanske borde börja gå så kommer jag fram vid typ sextiden imorgon bitti skull jag tro, kanske lite tidigare. Det tar ca en timme att gå 3 kilometer i skogen utan stig eller någonting så man kanske hinner 5 kilometer på en timme när man går efter en väg. Och om jag har räknat rätt så skulle 5 mil ta 10 timmar att gå, det låter väl rätt så rimligt ?

Jag tror minsann att jag har räknat rätt, men jag orkar nog ändå inte gå så långt tyvärr. Det får bli en annan gång när det inte är vinter och kallt och då väljer jag nog hellre att cykla dit, så promenaden är faktiskt helt utesluten. 

Sry, inget gott skratt till alla bilister.   ;)

Jag kan ju bara säga att starten på det här året har varit underbar, helt perfekt till skillnad från förra året. Aldrig mer att jag tänker sitta ensam hemma en nyårsafton, så jävla segt det var. Nej, en gång var mer än nog kan jag säga. Vi tillbringade själva tolvslaget nere vid skolkojan och sköt våra raketer där, även om man såg ljuset från hakkas därifrån så såg man inte själva smällarna. Det var lite trist eftersom att våra egna raketer inte var mycket att hurra över, men att vänta in det nya året med de personer jag älskar mest i världen slog nog allt annat.

Sedan gav vi oss av hemåt, men jag och thom for iväg till bygdegården nästan direkt efteråt. Fast lika snabbt var vi hemma igen, min självkänsla tillät mig inte att bära skoterkläder där inne. Jag var helt enkelt tvungen att åka hem och byta för att sedan sminka mig litegrann och sätta upp håret i en inte så väldigt snygg knut, men den dög väl.

Sedan åkte vi tillbaka igen, stannade ett tag, umgicks med folk jag inte sett på hur länge som helst. En del jag saknat, andra inte.

Gav oss av hemåt senare, en underbar kväll med underbart slut.

Och jag önskar att jag slapp sova ensam ikväll, din sida av sängen kommer kännas otrolig tom älskling och jag kommer sakna dig enormt.

jag älskar dig <3

Jag har fått en ny kamera i julklapp, jättefin faktiskt. Så jag gick ut med Lina och Alfons idag, tog en hel del fina bilder faktiskt. Vi var nere på isplan, som var översnöad visserligen men så mycket bättre för oss som slapp halka. Men förutom den korta timmen så har min dag varit usel, rent ut sagt. Vaknade helt klart på fel sida imorse och min mor har någon slags radar på att börja gnälla på mig just de morgnar jag verkligen inte vill höra ett ord från någon. Och i bilen påväg hem till byn så blir jag sparkad, slagen och allmänt misshandlad av mina älskade småsyskon. Observera sarkasmen i det kursiva ordet. Och mitt dåliga humör smittade av sig på pappa och tilda, lyckat.

Tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll, men verkar inte bli så mycket utav det eftersom klockan närmar sig två igen. Och hoppas det inte är halt imorgon för jag vill verkligen åka in till stan en sväng, vill slippa ifrån byn. Måste säga att jag alltid känner mig så otroligt sliten när jag är här, osminkad och jävlig. Jag får väl skylla på att det är för kallt för att orka fixa sig, vilket iofs är helt sant. Just nu känner jag mig lite som en isbit om händerna, så jag orkar faktiskt inte skriva mera än det här.