Våran dusch är snart färdigmonterad och användbar, själva badkaret är faktiskt på plats och rören osv också. Min pappa har lekt rörmokare så jag hoppas att det blir bra, men han har fått bra kritik av de som varit och kollat på det han gjort. Han har all anledning i världen att vara nöjd med sitt arbete för det har blivit skitfint! Den nya toastolen är också snart på plats tror jag, och handfatet med skåp och hyllor. Ska ta lägga ut lite före- och efterbilder när det är helt klart.

Men iallafall, imorgon ska jag och Lina för att titta på en lägenhet. En etta på 35 kvadrat som ska delas på två, jag hoppas att vi får den för det skulle lösa många problem. Jag skulle slippa kliva upp sex varje morgon för att åka med pappa de dagar jag börjar klockan tio, och jag skulle slippa bo hemma framför allt. jag känner på mig att om jag inte flyttar hemifrån nu så kommer jag nog aldrig att göra det. Det bästa av allting är att Indra kan följa med, och därmed får vi en vakthund! Nackdelen är att hon då måste lyssna på Lina också och jag vet inte om det blir så superlätt att fixa det. Sen har jag en superb plan, men den avslöjar jag först senare när jag vet att den funkar för alla parter. Nåväl, iallafall nästan alla. Det är en part jag inte tänker ta det minsta hänsyn till i det här fallet.

Om jag bara fick reda på vad jag gjorde fel, på ett civiliserat och moget sätt i vanliga ord och fraser. Då skulle jag bli väldigt glad kan jag tala om. Men, jag måste gå ut och hämta Indra nu tror jag. Jag tror jag ska försöka lära henne en övning jag såg på teve för ett litet tag sedan, jag behöver bara en visselpipa och en speciell apportpinne och en väldigt massa träning.

Önska mig lycka till!

< 3. Me loves

Ja idag var jag och började städa i lägenheten, jag kom riktigt långt faktiskt. Har ju bara packat ner i kartonger och slagit in allt porslin i tidningspapper, men det blev bra mkt tommare efteråt iallafall. Lite förvånad min granne blev att se mig, jag har ju inte satt min fot där sen jag slutade på NTI. Men jag pratade en liten stund med henne, och jag kommer nog aldrig få så trevliga grannar igen tror jag. Men jag kan ju inte ha en lägenhet i luleå som står tom och oanvänd året runt förutom de få gånger jag ev skulle ha sovit där. Jag slapp dessutom åka buss dit utan Lina skulle till Luleå hursomhelst så jag åkte med dom både fram och tillbaka, tusen gånger tack för det!

Senare när jag var hemma igen så fick min piercing sig en riktigt ordentlig smäll, satan vad ont det gjorde. Fast Tova var söt och skulle blåsa på den fast det var hon som knockade mig, men jag kan inte vara arg någon längre stund. I den här takten så lär väl mitt smycke krypa ut lika mycket som Tildas gjorde så att jag också kommer att få ta bort den och göra en ny. Och det är de sista jag vill kan jag tala om, för jag vill inte gå igenom efterverkningarna en gång till. Och då pratar jag inte om infektioner, var, ömma områden osv.

Jag önskar att du ville komma hit ikväll och gå ut och gå med mig, för mitt huvud behöver kylas av med lite regn och skratt. Men jag orkar inte ens fråga för jag vet att det inte är någon ide, det är alldeles för sent hursomhelst. Men vi ses någon annan dag.

Imorse klev jag upp kvart i sex, åkte till stan med pappa och sov hos mamma tills klockan var åtta. Just nu har hon jättegoda äpplen måste jag säga, dom är sådär lagomt saftiga och perfekta. Så till frukost åt jag ett äpple, tillsammans med te och en tsatzikiwrap. Svingott. Sen borde jag egentligen ha gått på bilden, men whatever. Vi hade ju ingen lärare och jag visste inte vad vi skulle göra hursomhelst. Så första lektionen blev matte för min del, och gissa vem jag hittade i vårat klassrum om inte min kära far. Snacka typiskt, min pappa har ett fast jobb och han ska vistas på välkomma varje dag i typ två veckor. Hans första jobb i jobbet, jag tror han gör det med flit faktiskt.

Shit, jag kom just på att jag måste börja med mitt samhällsarbete. Vi ska ha kommit en bit imorgon, faktiskt en ganska bra bit tror jag. Men jag ska sätta igång med det alldeles strax, ska bara skriva klart det här först.

 Jag sitter och kollar teve igen, på tal om ingenting. Idag är det Grannfejden som är på. Kan väl inte påstå att den är sådär superbra den heller, men bra mycket bättre än Nyberg&Törnblom.

Och så har jag skitlite batteri på mobilen och min laddare är hos mamma i kullen, såklart. Dessutom så får alla för sig att ringa till mig, just ikväll, när jag bara har ett streck på telefonen. blablabla, usch vad jag hatar såna är program. "Vem har skjutit och hotat vem?" "Inte då min son, mina barn har inte gjort ngt" "blablabla,hanskompis,blablabla."

Bullshit!

Dom stöter ut henne, och hennes barn. den saken är då iallafall klar. Sen om hennes son var med och hotade, det är väl polisens sak att reda ut inte grannarnas. Blä, skönt att det slutar nu iallafall.

Jag hoppar från ämne till ämne nu, men det känns skönt att bara skriva om allting. Och lyckos du som fick se Block44 live i Piteå, hade jag vetat att dom var där i helgen så hade jag emigrerat till piteå över helgen! Dom ska till Umeå i slutet av oktober, kanske man åker till Olivia och hälsar på då ;)

Nej, nu ska jag börja med samhällsarbetet och mata hundarna. Jag får skriva mera imorgon eller någon annan dag. Och idag spökar det också, men inte i värmepumpen. Hah, nej idag är det röster från det förflutna! 

Krama mig nästa gång vi ses min vän, kanske är det den allra sista gången. Kanske har jag gett upp till slut och inte orkat kämpa för det vi har längre, hur ont det än gör. Jag vill inte ge upp, jag vill inte vara feg men det är det jag blivit. Jag är så jävla rädd att vara fel och elak att jag gått och gömt mig, fast du alltid bett mig komma fram igen. Hur ska jag klara mig utan dig? Eller frågan är snarare om jag ens klarar av livet utan dig. Jag antar att det här bara är en stund av tillfällig svaghet, när jag önskar att jag emigrerat till afrika och stannat där.

Om jag kunnat så hade jag skrivit allting roligt och underbart jag varit med om och gjort för dagen, men jag är inte speciellt duktig på att skriva allmänt vad som hänt under dagen. Då skriver jag hellre djupare texter och uppdiktade historier. Men nu så kollar jag iaf Nyberg & Törnblom och de är det sämsta programmet hittils sen Lustgården, vilket iofs inte är så konstigt. Det är samma programledare, jag har aldrig förstått hur de lyckats ha jobb i teve. De är urusla och tråkiga.

Jag hade min första bildlektion idag, men egentligen så vet jag inte om jag ska vara där. Jag är typ uppskriven på musiken, men enligt Emma så har de ropat upp mig på bilden också och eftersom jag velat byta till bild så gick jag iaf dit idag. Jag har inte en aning om jag är på rätt ställe, men är jag inte det så får jag ju iaf närvaro på bilden och därmed betyg också. Jag måste rita mönstret till mappen färdigt imorgon, så jag kanske går på lektionen fast vi inte har någon lärare. Fast nu när jag tänker efter så kanske jag ritar den hemma hos mamma istället!

Lina kom hem till mig idag och berättade att hon hittat värsta bra lägenheten i malmberget, som jag sen vidarebefordrade till pappa. Gissa tre gånger vad han sa. Jag fick såklart inte flytta till stan, jävla luleå. Jag borde aldrig ens ha sökt dit om jag vetat hur värdelöst media var och att jag skulle hata det. Och om jag vetat att jag skulle bestraffas för det tills jag fyller arton skulle jag absolut inte ha sökt, snacka om onödigt. Sen vill jag ha en medryttarhäst att rida och pyssla om, men det verkar vara stört omöjligt att få tag på någon. Jag får utnyttja mina få kontakter inom hästvärlden för att ha en chans till det, kanske jag lyckas hitta ngt bra.

Sen har jag miljoner arbeten att göra känns det som, men jag behöver mitt block som Ida har och hon var sjuk idag. Jag måste ta det imorgon och arbetet ska vara inlämnat på onsdag, jag kanske ska nämna att jag inte ens har börjat. Jag är så jävla korkad som jämt ska börja med saker och ting i sista sekunden. Jo förresten, när jag kom till skolan idag var mitt lås uppbrutet. Satans vad sur jag blev, och är. Jag menar, vad är meningen med att bryta upp låsen på skåpen när det enbart är böcker och skit där inne?! Nu måste jag köpa ett nytt lås, tack så jävla mycket! Omogna skitstövlar.

Men nu tänker jag börja avrunda det här lite grann för det blev mycket längre än vad jag hade tänkt egentligen. Min bildlärare är lite lik min farmor, och jag kan inte säga att det inte smärtar att ha förlorat henne. Hon var liksom min stora trygghet som alltid funnits där i bakgrunden, även om jag inte sett eller pratat med henne varje dag. Snart, så fort jag samlat nog med kraft ska jag besöka hennes grav. Innan snön kommer för att stanna, för då snöar rosen över. Det vill jag inte.

You can take away my wings, because I will never be an angel.

Jag läste den mest underbara bok nyss, neon i regn. Den handlar om Leanne som har sammhällstjänst och får arbeta av det på ett vårdhem för döende personer, där träffar hon Gabriel. Han är patient på hemmet men under vissa stunder glömmer Leanne bort det och de blir förälskade i varandra. Samtidigt är hon kär i Nathan, killen som jobbar på cafeet längre ned på gatan. Hon berättar allting för Gabriel, de vet allting om varandra och utvecklar någon sorts relation. Han visar henne de mest underbara saker som hon aldrig tänkt på att se och han lär henne uppskatta livet. Men när han går bort lämnar han henne arg och besviken, även fast hon då har Nathan vid sin sida. I flera delar av boken får man bokstavligt talat bita sig i läppen för att hålla tillbaka tårarna, som sagt så är det en underbar bok! Man inser att livet inte är att ta för givet och jag börjar tänka på hur jag själv skulle reagera om jag förlorade en av mina bästa vänner. Boken får mig att vilja göra något kreativt istället för att sitta hemma dagarna i ända utan att röra ett finger för omvärlden. Undrar om det skulle vara fler frivilliga till röda korset, mm om de läste den här boken?

Gabriel hade kunnat vara en riktig person, i den här riktiga världen. Och precis som i boken hade han varit en ovanlig tonåring, en underbar person.  I dagens samhälle hade han varit en person man pratade en hel massa skit om, tyvärr. Han dog i slutet av boken som sagt, det var väldigt intensiv sorg man kände i just den texten. Likaså när han visade Leanne vattnet som rann nerför gatan med regnbågens alla färger. Jag älskar verkligen den här boken, jag har läst den tre gånger men hade kunnat läsa den tre gånger till utan problem.

Men nu ska jag hämta Tova och Kevin från deras mormor och morfar, för de ska nämligen sova om en timme och då måste de ju hem innan dess. Jag älskar de där ungarna mest i världen, för de är underbara <3.

Du håller min hand för att värma den och du kramar min rygg utan att kväva mig. Du låter mitt hjärta smälta , du låter mig vara. Du är närvarande utan att vara krävande och du tröstar utan att vara påträngande. Du låter mig drömma, och du låter mig hata dig när jag vaknar. Och inser att jag drömt.

Minus två, jag vill att det ska vara minus två.

Jag misstänker att jag aldrig kommer att få se dig igen vännen, du är en slags förlorad kärlek jag aldrig kommer glömma. Utdömd. Det låter för hemskt för att tänka tanken ens, men jag är glad att du lever iallafall. Jag måste ringa din matte snart och fråga hur du mår.